Ja, ambitionen är god men det är lite svårare när den skall omvandlas till verklighet. Nu är det måndag kväll. En sådan där dag som, när jag ser tillbaka på hur den varit, inte blev som jag hade tänkt. Inte dålig, men annorlunda än vad jag tänkt (och hoppats). Ett samtal med en anställd tar plötsligt mycket längre tid. Ett bra samtal. Samtal har ju en förunderlig förmåga att räta ut frågetecken och föra saker och ting framåt. Ett besök av en f d styrelseledamot som kommer med en del handlingar och omedelbart uppstår ett intressant samtal.
"Så går en dag än från vår tid och kommer inte mer...." Och det som man inte gjort i dag får bli helt enkelt bli gjort en annan dag. Det är också en erfarenhet att ta vara på. Allt hör inte denna dag till, det kanske kommer en dag i morgon och en del måste man spara till den dagen.......
Jag har dessutom pratat med en manager för en av våra mer namnkunniga standupare m m. En lukurativ bransch. Det är emellanåt lätt fascinerande att upptäcka vad det går att göra pengar på allt. "Arbetaren är värd sin lön" - absolut, men inte vilken lön som helst. I alla fall inte om jag ska betala. Nu blev det visserligen inte aktuellt men i alla fall..............

Det var inte mycket reda i det här, men så är det ju måndagkväll. Hustrun har varit här under helgen och njutit av de småländska skidspåren. Till helgen väntar tjejvasan. Judith och Stellan Bjöhle har också varrit här. Vi upptäckte tillsammans Huskvarana fabriksmuseum - en trevlig upplevelse. Besök rekommenderas.

Om arbete

Om arbete
Idag har jag ätit lunch, igen. Det hör inte till ovanligheterna. Jag gör det i stort sett varje dag. Det ovanliga var att jag åt den tillsammans med ett antal socialdemokrater i Jönköping. Jag är själv en numer eftersom jag "kommit ut" på gamla dagar och blivit broderskapare.Mötet hade ett syfte. Det handlade om arbetslöshet. Inget ovanligt ämne i dessa sista dagar, men inte desto mindre. Metalls ombudsman redogjorde för situationen för arbetare anslutna till metall eller åtminstone arbetande i branscher nära metall. Det är ju dessutom så att det är många som inte längre är med i facket. Det blev ju lite dyrt där ett tag, om man säger. I alla fall. I Jönköping finns det idag ca 1300 varslade metallare, några hundra som arbetat på kontrakt och så ett antal som inte varit anslutna till facket. Inalles inom metalls område ca 1800 st. Siffran närmar sig 20 % av de anställda relaterade till metall.
Arbetslöshet är en sak, människorna som drabbas är en annan. Så är det väl som med mycket annat; det är när det kommer nära man börjar reagera. Då väcks funderingarna om "hur kommer det att gå", "hur ser det ut ekonomiskt", "visst är det för bedrövligt". Så är det. Men, jag har låtit utvecklingen trava på utan att protestera mot den. Till en del har jag nog anat vart det är på väg, men ändå.
Vi behöver ut, om inte så upplysa om hur det ser ut idag och vilka konsekvenser det får.
Tack och God natt!

Nu tänker jag börja blogga. Kommentera åt alla håll och kanter allt som kommer i min väg och allt annat också.........
Förmodligen är det enklare att kommentera allt det som inte kommer i min väg. Det är enklare att ha åsikter då. Har du också märkt det? Ju längre avståndet är till det man pratar om ju mer åsikter har man. Det är först när saker kommer riktigt nära som tvärsäkerheten försvinner,
när saker och ting får ett ansikte, om nu saker och ting kan få ett ansikte.
I dag är det lördag. I går kväll ringde en god vän och pekade på ett en annan möjlighet i livet. En ny och annorlunda utmaning. Det är konstigt hur man reagerar. Här befinner jag mig i en situation där jag är nöjd och glad för den utmaning jag har - trött ibland också. Så kommer det något annat och så triggas man igång - kanske det vore något.....................?
Det är en annan god vän som inspirerat mig till denna blogg, om det nu blir något med den, i en helt annan livssituation. Allt ställs på ända genom sjukdom, eller åtmionstone förändras. Det som bara rullat på, rullar inte längre. Det som förut var självklart verkar plötsligt oöverstigligt.
Men, livet går vidare, fast på ett annat sätt, i ett annat tempo, med andra förutsättningar. Och samtalet fortsätter, skratten, gråten, frågorna och de uteblivna svaren - allt är en del av det vi kallar liv.